Josefins etta - en blogg om att flytta hemifrån.

Glad påsk hörni! Min röst gav upp igår, så resten av påskafton måste jag spendera stum om jag vill kunna prata över huvud taget imorgon (och det vill jag). I år bytte vi ut de traditionella äggen och prinskorvarna mot en makalös middag på restaurang Kungsholmen. Deras hutlöst dyra sushi är så god att den nästan känns prisvärd!

Väl tillbaka i min lilla etta står en tyst TV-kväll på schemat. Nu tänkte jag muta rösten med varm nudelsoppa till kvällsmat!

Jag tror inte riktigt att ni förstår hur mycket jag tycker om att äta just nu. Och som om det vore nog med vad som helst att äta, nejnej, SOCKER ska det vara. Jag misstänker starkt att coco popsen är boven som drog ner mig i det här träsket.

Det började väldigt oskyldigt. En liten, liten skål med coco pops och mjölk sådär efter middagen. Som en efterrätt, helt oskyldigt (jag tror till och med att det var på en helg!). En liten skål med coco pops till efterrätt blev snart till sju stora skålar till coco pops till bakismat och sju stora skålar med coco pops tilll bakismat blev snart åtta paket coco pops till frukost. (Okej, kanske inte riktigt, men ni fattar, eller hur?)

Nu är jag alltså fast i sockerfällan igen. Och alla vet hur det blir när jag ska försöka dra ner på sockret (hint hint Alicia + Cicci + Emma). Det går liksom inte.

Jaja, nu hinner jag inte skriva mer. Familjen Annorlunda börjar om en kvart och det firar jag med att sätta tänderna i den vita kladdkakan jag precis tog ur ugnen! Seeya!

 

Jag bakar!

 

Och nu börjar det lukta bränt. Damn.