Josefins etta - en blogg om att flytta hemifrån.

Let's do this!


Marie var världens bästa och agerade flyttgubbe hela dagen. Här är hon i full gång med att packa upp mina kläder.


Flyttkaos.


Sen var det dags för Marie att ta över kameran. Ni som inte vet hur usel Marie är på att fotografera lär märka det nu (men man kan ju inte låta bli att älska henne för det!).


Efter ett tag var det dags att packa upp i köket. Marie fotade vartenda steg.


Som till exempel när jag packade upp all mat.


Hon fick också med våra fötter på bild.


Sen kom fina Fanny och Marie knäppte ÅRETS BILD (haha jag dör, kolla våra desperat stressade blickar!) på oss skålandes flyttbubbel!

Nu ska jag bara orka resa mig från soffan, plocka ner kameran från hyllan och ladda över bilderna i datorn.

Känns lite jobbigt såhär på en onsdagseftermiddag.

Nu kanske ni tror att jag har gått och blivit ihjälklämd av någon tung flyttkartong - men så är det inte. Jag skyller hela bloggbristen på "mitt" (just nu snor jag från diverse ovetande källor) otroligt sega internet. Ni vet, sådär superlångsamt att man bara vill kasta hela datorn när Firefox (för hundraelfte gången) tappar bort exakt ALLT man gjort på Facebook för att internettäckningen (internetteckningen?) "helt plötsligt" står på noll igen.

Tele2 lovar att mitt internet ska vara hos mig på torsdag.

Men så lovade de också att mina valda tevekanaler skulle vara på plats förra veckan. Tills vidare får jag se på sport istället för Disney Channel.

Vi får se hur det blir.

Igår fick jag nycklarna till lägenheten och det kändes så himla bra. Min minililla pyttelägenhet är så fantastiskt hemtrevlig att man nästan kan tänka sig att sova där trots att det inte finns några möbler.

Nu ska det sista packas och möblerna ska skruvas isär - sen går flyttlasset mot Bergsgatan. Jag hade egentligen tänkt ägna det här inlägget åt att berätta exakt hur det känns, så att jag kan minnas det till senare. Men vet ni vad? Jag har ingen aning om hur det känns! Det känns så himla mycket olika samtidigt. Lyckligt och sorgligt. Jobbigt och roligt. Tungt men samtidigt hur självklart som helst.

Jaja. Nästa gång vi hörs sitter jag i en lägenhet och bloggar!

Nu: Jobba undan det sista inför helgen.
Snart: Lunch.
Efter det: Jag får nycklarna till lägenheten.
Sen: Jag och Fanny tar över IKEA.
Inatt: Packa.

Nu har jag ä n t l i g e n fått tummen ur och kommit igång med packningen. Eftersom det råder totalt (KATASTROFALT) flyttkaos i mitt rum får ni nöja er med utvalda detaljbilder med min charmiga mobilkamera.


När jag vecklade upp en gammal flyttkartong hittade jag det här på insidan. Kommer du ihåg, Julia? Julia, Axel och jag var nämligen världsbäst på att inreda flyttkartonger (dvs våra "hus") när vi var yngre.


Antagligen någon sorts supersmart uppfinningsmanick.


Efter att ha rotat igenom mitt rum har jag (hittills) hittat 4 så gott som fulla Alvedonpaket, en 11 bh-inlägg (ni vet de där kuddarna som sitter i bhn när man köper den och som man/jag uppenbarligen dumpar i mitt rum), 21 hårsnoddar, 7 VeckoRevyn-pennor samt en skamligt hög summa pengar.

Herre min jerre! Har nyss pratat i TJOGO minuter med en man från SATS. Nu har vi bokat in en träningsdejt och så trevlig som han var lär han väl charma av mig några hundralappar för ett gymkort på mindre än tre minuter.

Det kanske finns hopp för beach 2010 trots allt.

(RIP plånboken)

Eftersom att jag flyttar nu på lördag känner jag att det är på tiden att dra igång den här flytta hemifrån-bloggen.

Det här har hänt sen sist:

- Jag har hälsat på min lägenhet, tagit lite mått och insett att den verkligen är både pytteliten och väldigt trivsam.

- Jag har adressändrat mig till min nya, stentuffa, adress.

- Jag har insett att jag måste välja mellan att klippa/slinga om håret eller sätta igång med träningen igen de närmsta månaderna. Båda två går inte ihop. Deppigt.

- Jag har lokaliserat 14 flyttkartonger.

- Det har plåtats nya byline-bilder på jobbet och jag har ännu en gång fått bekräftat vem som är modellen i familjen (alltså inte jag).

Ehehehe.. Alltså, jag har PANIK! Om mindre än en vecka går flyttlasset och jag har inte ens börjat packa. Var börjar man? Hur mycket skräp vågar man lämna hemma? Och var tusan får man tag i flyttkartonger på så här kort varsel?

Jag tror inte riktigt att ni förstår hur mycket jag tycker om att äta just nu. Och som om det vore nog med vad som helst att äta, nejnej, SOCKER ska det vara. Jag misstänker starkt att coco popsen är boven som drog ner mig i det här träsket.

Det började väldigt oskyldigt. En liten, liten skål med coco pops och mjölk sådär efter middagen. Som en efterrätt, helt oskyldigt (jag tror till och med att det var på en helg!). En liten skål med coco pops till efterrätt blev snart till sju stora skålar till coco pops till bakismat och sju stora skålar med coco pops tilll bakismat blev snart åtta paket coco pops till frukost. (Okej, kanske inte riktigt, men ni fattar, eller hur?)

Nu är jag alltså fast i sockerfällan igen. Och alla vet hur det blir när jag ska försöka dra ner på sockret (hint hint Alicia + Cicci + Emma). Det går liksom inte.

Jaja, nu hinner jag inte skriva mer. Familjen Annorlunda börjar om en kvart och det firar jag med att sätta tänderna i den vita kladdkakan jag precis tog ur ugnen! Seeya!

Nu är det två veckor kvar tills jag flyttar in, ganska exakt. Panik. Detta hanterar jag genom att spendera varje vaken timme inne på IKEAs hemsida, hetsäta Coco Pops Crunchers (ät aldrig dem, har ni en gång börjat är ni fast och då kan ni aldrig äta något annat!) (de är dessutom dyra så de kommer ruinera mig när jag flyttar) och somna prick klockan 20.00 i soffan varje kväll av utmattning (det ÄR sant).

Om två veckor är det inte bara jag som kommer flytta, även bloggen kommer byta plattform! Den ni!

(förlåt för världens sämsta inlägg men detta skrivs med kniven mot strupen då farliga Julia tycker att jag bloggar alldeles för lite)

20 är SÅ det nya 19.

Och Kungsholmen är helt klart det nya svarta.

Hej alla 11-14åringar! Åk till LA och ragga på den här killen ni som kan.